Inledning
En yrkesetisk kod kan aldrig vara ett instrument som ger vägledning hur man ska handla i varje situation då yrket utövas. En kod kan inte i denna mening vara fullständig. Reglerna blir också med nödvändighet oprecisa och behöver tolkas. Likaså kan omständigheter omöjliggöra för yrkesutövaren att på samma gång följa alla regler i koden. Regler kan komma i konflikt, så att ett uppfyllande av vad en regel säger, innebär att man inte uppfyller en annan regels krav. Man tvingas till ett val. Regler kan också uppfattas ha olika styrka, vara av olika vikt, och kan därför ibland ges en rangordning. Men är vi beredda att alltid sätta en regel över en annan´eller är det bara i vissa situationer vi godtar rangordningen?
Arbetsterapeuternas etiska kod - liksom andra yrkesetiska koder - är ofullständig i detta avseende. Det är lätt att föreställa sig situationer där koden inte ger ett bestämt svar utan där arbetsterapeuten hamnar i en konflikt. Det kan vara en konflikt där yrkets målsättning ställs mot patientens/kundens rättigheter eller där olika patienters/kunders rättigheter kommer i konflikt genom att de inte går att samtidigt tillgodose, t ex på grund av resursbrist. En patients/kunds rättigheter kan också komma i konflikt med anhörigas rättigheter, osv. Hur ska arbetsterapeuten välja? Ska patientens/kundens rättigheter vara de högst prioriterade? Mycket kan tala för detta, men koden påstår inte explicit att det alltid är så. Hur avgör jag vems rättigheter som ska tillgodoses när rättigheter tycks komma i konflikt? Problemen kan mångfaldigas.
I stället för att lämna förslag på lösningar av dylika konflikter håller den exempelsamling som presenteras nedan fram några konflikttyper för din/arbetsterapeutens egen bedömning. Koden blir inte innehållslös för att den inte har ett färdigt svar på hur sådana konflikter ska lösas. I stället är den en utgångspunkt som visar fram vilka hänsyn som måste tas när vi fattar beslut om vårt handlande.
Den håller fram olika faktorer som vi måste uppmärksamma i vår bedömning och hjälper oss på det sättet till en analys av den etiska konflikt vi står inför. Men det slutgiltiga avgörandet måste vara arbetsterapeutens eget. Kanhända kan det växa fram en samsyn på hur de vanligaste konflikttyperna ska lösas. Kanske finns det redan en sådan. Om så vore, skulle koden också så småningom kunna kompletteras med regler om hur t ex olika rättigheter ska vägas mot varandra, där dessa regler baseras på en sådan samsyn.
Modell för analys
För att underlätta diskussionen av exemplen presenteras ett förslag på hur man kan gå tillväga. Det finns inte någon given modell som säger att så och så ska man göra för att hitta lösningen på ett moraliskt problem eller för att fatta beslut i en moralisk fråga. Däremot kan man hålla fram olika komponenter som alltid är av betydelse för ställningstagandet, oavsett i vilken ordning de faktiskt kommer in.
När vi står inför en moralisk konflikt eller ett moraliskt problem börjar vi lämpligen med att grovt (1) formulera det moraliska problemet. Vi gör det utifrån den information som vi har tillgänglig och utifrån vår egen tolkningav situationen. Problemet gäller ofta hur vi som professionella ska handla i en viss situation för att handla moraliskt riktigt. Det kan gälla vilken behandling vi vill ge, hur vi ska informera en patient/kund, vilken information vi ska ge eller hur vi ska fördela vissa resurser mellan patienter/kunder. (Observera att en moralisk frågeställning är något annat än t ex en juridisk eller en ekonomisk. Juridiskt riktigt, dvs lagenligt, bör vårt handlande vara. Lagtexten reglerar vad som är juridiskt rätt. Men det som är riktigt ur moralisk synvinkel är något utöver detta.)
För att kunna ta ställning till hur vi ska handla eller välja måste vi emeller-tid (2) göra frågan klarare för oss. Vi måste precisera vad valet verkligen gäller och reflektera över vilken information som vi behöver, utöver den information vi redan har. Vi frågar: Vilka handlingsalternativ är möjliga i situationen? Mellan vilka alternativ står mitt val egentligen? Har vi uppmärksammat alla handlingsalternativ? Vilken eller vilka personer berörs av mitt handlande? Och hur kommer de (sannolikt) att beröras - framförallt, hur berörs de positivt eller negativt i sin livssituation? Vilken övrig information är viktig för beslutet? Vi behöver kanske ytterligare information om de berördas sociala situation och deras psykiska och fysiska förmågor, om relationer mellan olika berörda och om förhållanden som på annat sätt kan påverka (ofta begränsa) mina handlingsmöjligheter (t ex om vad som är juridiskt tillåtet, de ekonomiska resurserna, mitt professionella uppdrag, etc).
Genom att reda ut vilka de olika handlingsalternativen är, vilka personer som berörs av dem och också hur personerna berörs, dvs vilka konsekvenser de olika handlingsalternativen medför, har vi ytterligare klargjort för oss det problem som vi först grovt skisserade. Vi har nu en bättre förståelse av problemet och inser bättre vad det är som vi väljer emellan.
För att fatta beslut måste vi nu (3) relatera vårt val till vår värdegrund. För var och en är det naturligtvis främst den egna grundläggande moralen, dvs den moral vi bekänner oss till och som vi tillämpar i vårt vardagsliv. Men i en professionell situation kan det också finnas speciella etiska koder eller normsystem att åberopa. FSAs etiska kod är ett sådant exempel.
Frågor som vi ställer oss kan vara: Hur förhåller sig de handlingsalternativ som vi väljer mellan till FSAs etiska kod? Är någon regel direkt tillämpar? Är kanske olika regler tillämpar? Pekar reglerna ut samma alternativ som det som bör ske? Vad säger den egna moralen om vikten av olika faktorer? Finns det berörda parter som det är viktigare att ta hänsyn till än andra? (För arbetsterapeuten är det ofta kunden/patienten.) Finns det skador eller vinster för den eller de berörda som väger tyngre än andra skador och vinster? Är det någon skada som absolut inte får åsamkas någon? (Detta utesluter i så fall vissa handlingsalternativ.)
När vi konfronterar vår beskrivning av situationen och våra möjliga handlingsalternativ med våra moraliska övertygelser och den etiska kodens regler ser vi ofta att den information vi har inte är tillräckligt omfattande eller tillräckligt precis. Vi tvingas ofta att gå tillbaka till beskrivningen av handlingsalternativen än en gång för att efterfråga information som kan vara relevant för vårt beslut.
Vi måste räkna med olika återkopplingar mellan komponenterna och mellan de olika stegen i beslutsprocessen. Utifrån den mer genomtänkta information om handlingsalternativen som vi så småningom kommer fram till och utifrån vår värdegrund - professionens normer och den egna moralen - gör vi så (4) vårt val och fattar vårt beslut om hur vi ska handla.
Som modellen visar är valet eller beslutet ett resultat av ett resonemang som är rationellt - det är begripligt till innehåll och struktur. Det baseras (när vi är noggranna och ansvarsfulla) på korrekt information och på vär-deringar och normer som vi tror på och kan argumentera för och som vi i de flesta fall också delar med andra. Men det är ändå inte fråga om ett resonemang som bara kan göras på ett enda sätt eller som måste leda till ett enda och bestämt svar. Vi gör egna val, tolkningar och bedömningar av fakta, egna tolkningar och rangordningar av normer, osv. Detta hindrar inte att vi ofta ändå kommer till samma beslut och att vi ofta är överens i moraliska frågor. Moral är dock inte någon vetenskap. Men genom att hänvisa till vår information, till möjliga handlingsalternativ och till grundläggande värderingar kan vi – så långt det är möjligt – rättfärdiga vårt val av handling.
Vi sammanfattar vår modell i ett litet schema:
En första formulering av problemet (se punkt 1) >
Förtydligande av problemet genom att klargöra olika komponenter (se punkt 2) Vilka handlingsalternativ? Vem berörs? Ytterligare information? Positiva/negativa konsekvenser för berörda? >
Relation till värdegrund (se punkt 3) Egen grundläggande moral. Professionens etiska kod. >
Beslut - val (se punkt 4)