”Upp till bevis, Jan Björklund!”

Utbildningsminister Jan Björklund vill värna den patientnära forskningen (DN Debatt 24/5). Äntligen! Klinisk forskning är en förutsättning för att säkerställa att den vård som bedrivs är effektiv och för att nya behandlingsformer ska utvecklas. För oss som företräder vårdprofessionerna är detta en hjärtefråga. Patientnära forskning är den grund som garanterar kvaliteten i svensk sjukvård!

Det är i dag få som ifrågasätter värdet av klinisk forskning. Men trots denna enighet satsas förvånansvärt lite resurser på klinisk forskning och det är oklart hur den patientnära forskningen ska garanteras i framtiden. En utökning av de statliga så kallade ALF-medlen vore välkommet. Uppföljningen och utvärderingen av hur dessa medel används av landstingen/regionerna måste också skärpas. Fördelningen bör emellertid även fortsättningsvis ske i decentraliserad konkurrens bland annat för att säkerställa att de kliniker som utbildar framtidens vårdpersonal också bedriver högkvalitativ forskning.

Från vårdprofessionernas håll har vi vid ett flertal tillfällen pekat på behovet av att stärka den kliniska forskningen. Detta handlar till viss del om resurser men lika viktigt är att se över vårdens och forskningens infrastruktur. Klinisk forskning förutsätter att det finns ett tydligt samarbete mellan traditionella forskningsinstitutioner (universitet och högskola) och hälso-, sjuk- och tandvården. Kopplingen mellan akademin och vårdgivarna behöver förstärkas och det måste bli lättare för forskare att kombinera klinisk verksamhet med forskning. Inte minst för att intressera och attrahera framtidens kliniska forskare. Precis som utbildningsministern konstaterar är det inte bara patienterna som behöver forskningen; forskarna behöver också patienter för att kunna utvecklas!

Vi vill också framhålla att klinisk forskning inte enbart innefattar läkemedelsprövning som ministern lyfter fram. Den inkluderar samtliga existerande och nya metoder inom hälso- och sjukvården. Däri forskning om hälsofrämjande insatser i ett led att stärka folkhälsan.

Den ökande privatiseringen av hälso-, sjuk- och tandvården innebär en ny utmaning för den kliniska forskningen. Vad händer med forsknings- och utbildningsansvaret när alltmer vård bedrivs i privat regi? Vi menar att utgångspunkten måste vara att forskning angår alla. Ansvaret att bedriva och delta i forskning måste därför åläggas alla vårdgivare – oavsett driftsform.

Från vårdprofessionernas sida vill vi för att säkerställa den kliniska forskningen därför ge följande uppmaning till regeringen inför kommande forskningsproposition:

• Inför krav på alla vårdgivare att delta i/bedriva klinisk forskning oavsett driftsform
• Garantera återväxten av kliniska forskare genom att underlätta för forskningsintresserade att kombinera forskning och klinisk verksamhet
• Öka meritvärdet för forskarutbildade genom att stärka incitamenten för forskning

Hur den kliniska forskningen ska organiseras och finansieras i framtiden berör inte bara oss som arbetar inom hälso-, sjuk- och tandvården. Tvärtom är det en fråga som berör alla. Vi hoppas därför att utbildningsministerns utfästelse att forskning bör vara en självklar del i all verksamhet inom hälso- och sjukvården kommer att återspeglas i kommande forskningsproposition!

Gunilla Klingberg
ordförande för Sveriges Tandläkarförbund

Christin Johansson
ordförande för Akademikerförbundet SSR

Lars Ahlin
ordförande för Sveriges Psykologförbund

Anna Hertting
ordförande för Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund

Hans Hjelmqvist
ordförande för Sveriges Läkarförbunds utbildnings- och forskningsdelegation

Tobias Lauritsen
ordförande för Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation

Lena Haglund
ordförande för Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

Elisabet Rothenberg
ordförande för Dietisternas Riksförbund

Thony Björk
ordförande för Sveriges Farmacevtförbund

Ulrika Guldstrand
ordförande för Svenska Logopedförbundet