"Det berör inte mig direkt"

Bildtext: Studenten Margit Neher upplever sig inte så berörd av de förändringarna som Bolognasystemet medför.

Text: Carina Östman 
Foto: Margit Neher

– Nej, det där, det hänger jag inte upp mig på. Man gör så gott man kan och om man sedan får ett plus i kanten så är det förstås kul. Mer betyder det inte, säger Margit Neher, 50.

Margit Neher tror däremot inte på Bolognasystemets syfte – att alla arbetsterapeutstudenter härmed blir jämförbara.

– Då måste man ju först normera alla utbildningar utifrån ett kvalitetsperspektiv. Annars blir förändringarna tandlösa och onödiga.

Hon tog grundexamen redan 1986 och har hunnit arbeta och ”vara ute i verkligheten” i många år.

– Det viktiga är att man fungerar på ett mänskligt plan. Betyg är i kliniska sammanhang ganska ointressanta, i alla fall som de ser ut idag.

Margit Neher läser som så många andra avancerade studenter på distans. Det kan gå veckor och månader mellan kontakterna med kursansvariga. Och därför, menar hon, kan det vara svårt för läraren och även för studenten att utvärdera på vilket steg i betygsmallen som studenten befinner sig förrän i slutet av kursen.
De fördelar Margit Neher ändå kan se med Bolognasystemet handlar om en ökad möjlighet till arbete i andra länder.

Jag är själv från Holland ursprungligen. Där hade jag gärna arbetat om det varit möjligt. Om förändringarna leder till att rörligheten hos studenter och färdigutbildade terapeuter ökar, då är det bra.